Bröllop

Har spenderat dagen på min kusin Sofia och hennes nyblivna make Andreas bröllop. Det hela var ganska trevligt, helt klart trevligare än vad det brukar vara på våra släktrelaterade tillställningar. Vigseln avslutades med att brudparet marscherade ut i takt till låten I'm Gonna be - The Proclaimers. Det var ett härligt sätt att avsluta vigseln och mer fartfyllt än ett mer konservativt musikstycke.

Därefter bar det av till en annan lokal för vidare aktiviteter och mat, bl.a. spelade och sjöng husbandet en smått modifierad version av Flight of the Conchords - Business time, mycket underhållande. Vi serverades en grym buffé till stora delar bestående av frukt, bl.a. jordgubbar och kom då ihåg att det är den 12e oktober! Det var även fri placering och tro ni inte att prästjäveln själv slår sig ned vid vårt bord, just snyggt! Däremot visade det sig vara en mycket trevlig präst, så det var inga problem. Vi genomförde vid ett tillfälle en tipspromenad, om man nu kan kalla den det när alla lappar var placerade i två intilliggande rum. Det var frågor av den formen att vi skulle gissa vad bruden och brudgummen skulle fatta för beslut i olika situationer. T.ex om de skaffade ett husdjur, vilket skulle det då vara (utav tre exempel). Sen fick bruden och brudgummen samma frågor och så fick vi se vilka som hade lyckats pricka rätt. Hela lokalen ställde sig upp och så fick man sätta sig ned successivt beroende på hur många korrekta svar man hade. Tillslut stod bara en person kvar (detta upprepades på både bruden och brudgummens frågor), den som hade mest rätt. Det visade sig att jag hade bäst kännedom om min kusin Sofias önskemål i dessa specifika frågor. Något som är ganska lustigt eftersom jag inte alls har bra kontakt med mina kusiner, inklusive Sofia.

Men det överlägset roligaste var utan tvekan en sak jag noterade inne på handikapptoaletten. Först tänker ni kanske, vad gjorde jag inne på handikapptoaletten? Kan då informera att jag ofta passar på att använda den när det inte är handikappade i närheten, eftersom det är överlägset utrymme, oftast renare och bekvämligheter såsom armstöd. Enda nackdelen är egentligen att spegeln sitter så lågt att jag måste böja på knävecken en bit för att spana in frillan. Men åter till noteringen. När jag hade pissat (ståendes) och tvättat händerna vänder jag mig om och noterar att toalettpappershållaren är osedvanligt långt ifrån toalettsitsen. För att försäkra mig om att mitt ögonmått inte lurar mig sätter jag mig ned på toalettlocket. Och mycket riktigt, jag nådde precis pappret när jag sträckte på mig, ha då i åtanke att jag har långa armar. Detta innebär att när rullstolsbundna Astrid på 68 år har kämpat för att utan assistans sätta sig på toaletten och svettandes pressat ut några creamklumpar får sig en överraskning. Hon når inte pappret! Vad skall hon ta sig till?! Hon sträcker sig emot pappret men når helt enkelt inte. I sin ansträngan att nå pappret ramlar hon av toalettstolen och bryter lårbenshalsen. Det smärtar och hon vill skrika på hjälp, men krafterna finns inte. Hon hittas två timmar sedan i enorm smärta och badandes i sin egen avföring. Min logiska slutsats är blir då att Salem-kyrkan i Mullhyttan som äger lokalen bajsar på handikappade pensionärer.