Festfri dag

Nu på kvällen var jag för första gången över i Alis korrdior. Lustigt att det tog sådan tid eftersom han bor ett spädbarnsstenkast härifrån. Väl där inleder jag och Jesper, som utav den lokala pizzerian kallas Ballack, jämförelserna mellan korridorerna. Vi öppnar varsamt dörren till Alis dusch och utbrister genast i ett gemensamt tjut som endast kan beskrivas som avund i dess renaste form. Strålarna ifrån hans dusch är marginellt tjockare än de i vår och fram för allt så strålar de neråt! Vår dusch har länge kämpat emot tyngdlagens krafter och sprutar vandrande pinnar tunna strålar rakt ut ifrån väggen. Jag lyckas om jag står på tå att få strålarna under hakan. Ha då i åtanke att jag är 187 cm lång.

Alis dusch

Vår dusch

Jag är fullt medveten om att det på bilderna inte ser ut som så stor skillnad, men live and direct så utstrålar de helt olika prisklasser. Främst deras skilda strålkapacitet. Dock så har nu Jesper med hjälp av en kniv lyckats reparera vår dusch. Det var tydligen bara beläggningar i munstycket och det är nu rengjort. Kudos till honom! Jag hade inte ens tänkt tanken att försöka reparera den utan fann mig snarare i situationen att få duscha som ett pissluder de kommande 4 månaderna, händig som jag är.

Kom på att jag inte visat vår toalett

Vår korridor

Dörren bakom vilken allt händer!

I övrigt har jag spenderat dagen med Sarah. Hon är en filmintresserad tjej, något jag uppskattar enormt. Vi såg en av hennes favoritfilmer som jag till min glädje inte hade sett, Igby Goes Down. Trevlig film, 3/5 Blankvagnar. Efter dett öste vi ut på en omfattande promenad där valde ett väderstreck och sen gick helt totalt lost. Efter att ha korsat några vägar, kullar och bostadsområden hade vi helt plötsligt ingen aning hur vi skulle komma hem. Vi kunde ha gått samma väg tillbaka men som den sanna scout jag är tänkte vi utforska mer och ta en annan väg tillbaka.

Ett beslut vi snabbt önskade vi inte hade tagit. Vi går nedför en trappa i en kulle/park och passerar nån form av tegelvägg. På andra siden den tegelväggen sitter 7-9 grabbar som jag bäst kan beskriva som chavs. Alla med med hoddies och luvjackor uppdragna över deras skallar och ser allmänt hotfulla. De stirrar ihärdigt på oss och vi inser snabbt att vi nu betrett vad som kan kallas osäker mark. Ett område man inte bör vistas i helt enkelt, vad det hette vet jag dock inte. Vi känner att vi inte kan vända tillbaka och gå förbi dem igen, utan vandrar vidare med målet att hitta tillbaka till Wolverhampton. Ingen av oss har en aning om vilken riktning vi bör gå. När vi väl kommer ned för kullen står det några grabbar till varav en med en kamphund i koppel, samma hotfulla blickar som tidigare. Nästa gata har ett par hus beklädda med taggtråd. Kan närmast beskrivas som krigshärjade hus ifrån Bagdad, ett sånt där där de antagligen förvarar kidnappade utrikesjournalister. Vi lockades att ta fram Sarah fina, och mycket dyra, kamera för att föreviga vyn. Men om vi hade gjort det är jag fullt övertygad om att vi skulle ha blivit rånbögmördade.

Vi lirkar oss vidare och lyckas efter en ganska långs stund runtvirrande i mörkret hitta en gata med busstrafik och på den vägen bar det hemåt. Vi går vid ett tillfälle in till en kiosk, köper lite sockerkryddad proviant, och frågar vilken av två vägar vi skall ta till Wolverhampton. Kassören tittar frågande och länge på mig och säger sedan "which part do you mean?". Jag tänker att det inte spelar någon roll men ber om vägen till "The city centre" eftersom vi båda bor nära där. Han ger oss då en vägbeskrivning på några svängar. Vi går sedan i mindre än en minut och inser att vi praktiskt taget var hemma. Vi kom då fram vid Molineux Road som är nån minuts gångväg hemifrån! Inte undra på att indiern i kiosken tyckte jag var en idiot. Där stod vi alltså mitt i Wolverhampton och frågade efter vägen till densamma stad. Vi trodde att vi var kanske 15 mins gångväg ifrån staden.

Vi var lite uppskrämmda och så under promenaden, men vi skrämde nog upp oss själva mer än vad det faktiskt var farligt. Nu i efterhand inser jag dock att det var en galet rolig promenad. Mer sådana, dock med mindre risk för att bli rånbögmördad!

// Utlänning