Helgredovisning, Dublin

Hemkommen sliten och med symptom av sömnbrist efter en galet rolig helg i Dublin. Den korta versionen lyder: Tåg, flyg, taxi, härj, turistande, härj, turistande, taxi, flyg och kebab ifrån Sizzle.

Här kommer den långa. Alla bilder redovisade här är tagna med min mobil och därmed är kvaliten birstande. Kan mycket väl dyka upp fler bilder senare ifrån andra resmedlemmars kameror.

Resans medlemmar var Jess, Rachel, Sarah, Ali, Jesper och jag. Flyget till Dublin ifrån Birmingham tar bara 30-45 min och tåget mellan wolves och Birmingham tar 30 min. Hur smidigt som helst. Vi grabbar i väntan på tåget mellan Wolves och Birmingham.


Väl på tåget märker vi att det är ruschtider. Sitter i nåt slags väskrum.

Jess i väskrum på tåget

Efter en taxiresa ifrån flygplatsen (GP, det blev billigare när vi var så många) hamnade vi på vårt Hostel, Mount Eccles Court. Ett billigt och centralt boende som jag mycket varmt rekommenderar. Gång avstånd till alla klubbar och centrala aktiviteter, stora rum (uppskattningsvis 4 m till taket), stora fönster, hyfsade toaletter och hostel-standardfrukost på de brittiska öarna (vitt bröd och marmelad). Dock blev tjejerna oroliga när vi kom dit och såg att sandsäckar täckte fönstrena och delar av dörrarna på första våningen. Jag tyckte det gav en östeuropakänsla och blev uppspelt (Läs; sommarens tågluff 09).

Vi var inte de enda svenskarna som bott där, tydligen.

Jag föreslog att Jess skulle sova i garderoben

Det var alltså sent på fredag kväll som vi kom dit. Efter att ha checkat in och lugnat ned oss efter den obligatoriska jag-blir-extremt-uppspelt-och-exalterad-när-jag-får-syn-på-boendestatusen-under-resa (detta rus uppstår oavsett standard på boendet) gav vi oss ut på stan. Vi besökte nån lokal pub av större slag och hängde några tyskar. Tjejerna blev uppraggade av ett gäng amerikanska militärer/exmilitärer (?) medan vi grabbar insöp stämningen. Det bar sedan vidare på pubjakt tillsammans med amerikanarna när den första puben stängde. En jakt utan lycka märkte vi så småningom. Lärde oss också att en ny lag i Irland reglerar öppetiderna vid alkoholserverande lokaler till senast 02:30. Det var senare än så.

De amerikanska grabbarna (uppskattningsvis 6 stycken) var sanslöst tråkiga, det enda de pratade om var militären och jag kunde rent fysiskt inte bry mig mindre om det. En konversation med nån av dem såg ut ungefär såhär:

Jag - Hello, my name is Linus
Amerikansk pajas - Hello, my name is John. I'm in the military (slänger upp ett militär-ID i ansiktet på mig samt nämner nån pluton eller nåt)
Jag - Eeeeeehhhhhh... okej (jag går därifrån)

Pga den uteblivna sociala kompetensen bojkottade jag dem totalt, men vi var i deras närhet eftersom tjejerna verkade uppskatta att umgås med andra amerikanare.

Nästa dag var det tidig uppstigning (signeras en gormande Jess) och dags för turistande. Efter tips av GP så tog vi en sån där klassisk turistbuss med öppet tak och åkte genom staden.

På bussen

Vi klev av bussen utanför The Guinnes Storehouse där vi gick den 7 våningar höga touren. Det var helt klart intressant att se lokalerna och hur ölen bryggs.

Skön reklam bland Guinnes lokaler

Många som slängt mynt följt av lyckoönskningar i vattendraget

Guinnes i The Gravity Bar på toppen.

Exempel på utsikten ifrån toppen

Efter en heldag fyllt med turistande tänkte vi ladda batterierna inför natten på vandrarhemmet. Vilken skön överraskning vi fick när vi kom hem! De höll på att spela in en film på vår gata! För att vara exakt precis under vårt fönster på tredje våningen. Det förklarade för övrigt sandsäckarna på ingången till vårt hostel. Självklart började jag snoka i vilken film det var. Det rör sig om en BBC-produktion vid namn Small Island. Mer info här. Kommer jag garanterat se nu när en del av inspelningen har övervakats.

Vägen var avspärrad

Tagen ifrån trappan till vårt hostel

Tagen ifrån vårt fönster

Tagen ifrån vårt fönster

Tagen ifrån trappan till vårt hostel

Tiden fortskred och lördagsnatten spenderades på ett Pub Crawl som avslutades på nån klubb. Resultatet blev min dyraste utgång någonsin, assisterad transport hem för oss grabbar, en köttätande vegetarian, bekantskap med Dublin och Manchesterbefolkning samt att en kille som såg ut som en liveare tänkte skicka mig till bögklubb. Han som såg ut som en liveare var han som ledde pub crawlet. Jag frågade om han var liveare, följt av en förklaring av vad det innebär. Han uppskattade inte min kommentar. Han skämtade då med uppenbart irriterad ton att han skulle skicka mig till bögklubb medan resten av gruppen skulle till nästa bar. Citat: "You wouldn't last five seconds with that long silky hair" slutcitat. Själv befann jag mig på stigen emot aprakhet och fann det hela fantastiskt roligt. Tyvärr har jag ingen bild på snubben.

Hemma efter utgången. Tjejerna uppskattade inte vårt härj inne i rummet som avslutades på detta sätt.

På bilden ovan går det att skymta min trasiga säng (underslafen) i bakgrunden. Den gick sönder kvällen innan och jag fick sova på golvet resterande tiden (den vi ligger på).

Söndag morgon var vi grabbar allmänt sega men jagades upp (återigen av en gormandes Jess) tidigt för en ny dag bestående av åtta timmars turistande till fots.

Vilken väg skall vi gå?

Vi besökte St. Patricks Cathedral samt nåt musem, tror det var National Museum of Ireland. Jess som är 25 % irländsk och katolik insisterade på kyrkan medan Sarah insisterade på museumet. På detta sätt har jag aldrig spenderat dagen efter en tung utgång (eller en lätt för den delen), men detta fick bli tjejerna dag så att säga. Vi grabbar hade om vi fått bestämma sovit ut och sedan spanat fotboll/rugby på puben.

En tokhög pelare mitt i staden. Nån som vet vad den heter?

För att ni (främst min syster Elin) skall tro att detta faktiskt skedde har jag varit noggran med att ta bildbevis så att det inte kan bortviftas som arkivbilder upphittade ifrån google.

Kyrkan

Bildbevis utanför kyrkan

Bildbevis utanför museet

Bildbevis innaför museet

Bildbevis innaför museet

Hem och ladda batterierna på rummet. De flesta la sig ned och sov eventuellt medan jag själv satt i fönstret och spanade in filminspelning. Natten = utgång.

Ölspel på rummet

Fördelen med festande utomlands är att du kan gorma pissluder mitt i stan utan konstiga reaktioner ifrån omgivningen

Dagen efter var en lång väntan inför flyget hem som inte lyfte fören på kvällen. Dagen började för mig med en svag huvudvärk som sedan blev värre för varje timma tillsammans med andra sympton av alkoholintag och sömnbrist. Vi åt på Irlands äldsta pub, The Brazen Head.

Galet mättande tallrik köttbullar och ugnsbakad potatis

På Dublin Airport köpte jag sedan medicin då jag började må riktigt dåligt, trodde jag var på väg att bli sjuk. Svalde sedan 900 mg Aspirin, 600 mg Paracetamol och 135 mg koffein i tablettform. Slog till rejält för att döda känslan, det funkande. Väl på flyget fick vi tag på vingplatserna och därmed benutrymme.

Vingplats = komfort

När vi kom hem, efter en försenad tågresa, var vi galet hungriga och vi grabbar tog varsin kebab som kvällens sista kunder på lokalhaket Sizzle. Lazki, som verkar ansvara över stället, räddade vår natt med sin fantastiska mat trots att de höll på att stänga. Den killen är för övrigt hur kul som helst!

Lazki i grön keps

På det hela taget känns det som att vi hann med mycket på en helg och jag är galet nöjd. Det enda jag hade velat uppleva som inte blev av är stereotypt irländsk livemusik på en pub.

Orkar inte korrekturläsa. Ingen har nog orkat läsa så här långt iallafall. De få som har får som en treat resans citat som skreks under en sen natt i vårt rum på vandrarhemmet. Vem det var som skrek låter jag vara osagt: Citat: "I WAS BORN IN A VAGINA!" Slutcitat.

// Irland avbockat