Resan till Taupo och Waitomo, bildredovisning.

Som efter de flesta resorna presenterar jag här resan i bild och text. Resan ned på fredagskvällen gjordes i mörker och då är min mobil ungefär lika duglig som en husvagntoalett på en handbollsplan så togs de första bilderna på lördagen. Några bilder är i vassare kvalité och de är tagna med Marks kamera.

Vi som reste var jag, Linda (Sverige), Kasper (Danmark), Miguel, Puma (Spanien), Mark (Tyskland), Dennis och Karena (Österrike). Och ja, Puma är ett smeknamn. Han kom till Nya Zeeland 3 timmar innan resan avgick och har aldrig varit utanför Katalonien. Han är här 6 veckor för att studera engelska och känner Miguel sedan innan och kunde när resan började nästan ingenting. Under helgen lärde han sig ganska mycket faktiskt.

På händer: Miguel.
Från vänster på taket: Puma, Dennis, Mark och Kasper
I bilen från vänster: Karena och Linda

Precis innan vi skulle åka så märkte vi, pga missförstånd, att ingen hade bokat boende. Vi satte oss direkt vid en dator för att boka men det gick inte så sätt inpå. Istället fixade vi nummer och adress och startade resa. Vi inledde resan med att köra åt fel håll. Efter en timma åker vi förbi Unitec där vi startade och Mark och Dennis håller hårt tummarna i hopp om att ingen skall märka deras monstertabbe. Det gjorde vi och förnedrirngarna haglade som sig bör. Att ringa och boka rum funkade inte alls så vi körde istället direkt till stället vi hade åtanke. Väl där så finns det ingen i receptionen och vi ringer nån klocka men inget fungerar. Vi står utanför vid vår bil som är parkerad på gatan utanför entrén. Där är jag, Puma och Miguel lite väl högljudda efter att ha pimplat öl och rom-cola i baksätet under 1-2 timmar. En tjej kommer ut och säger att grannarna har ringt och att hon ringer polisen om vi inte avlägsnar oss. Det hela slutar med att hon stuvar om gäster på vandrarhemmet och ger oss en 8a-rummare för två nätter. Perfekt. Vi kör en utgång, fanns bara barer och en klubb (om vi kan kalla den det) i Taupo.

De tysktalande grabbarna i framsätet stannade föga förvånad som första paus vid ett ställe som gick under namnet Autobahn.

Där blev det Mcd.

Utgång första kvällen. Jag hittade en flöjt på gatan vilket jag fann väldigt roligt. Den hängde med hela tiden den kvällen sen och är faktiskt med i lägenheten nu. Inte för att jag behöver en men.

Bilden ovan är ifrån Huka Falls som är Nya Zeelands mest besökta naturattraktion tillsammans med Waikato River som Huka Falls ligger i. Jag kan absolut inte förstå hur det kvalificerar som den mest besökta naturattraktionen eftersom det inte var något speciellt. Skulle nog inte kalla det ett vattenfall utan mer ett kraftigt vattendrag. Men jag antar att det stora antalet som paddlar kanot på floden och genom Huka Falls gör den välbesökt. Men visst, det var väldigt fint, bara inte mest-välbesökt-på-NZ-fint i mitt tycke.

Huka Falls.

Huka Falls.

Gruppbild vid Huka Falls.

Vi gick på en s.k. Thermal Valley Walk. En promenad i ett område där varm ånga ångade upp ifrån marken och värmde upp vattendrag osv. Mitt första intryck ser ni i filmen nedan.

I början var jag inte så imponerad.

Mer iaktagelser.

Thermal Valley Walk.

Thermal Valley Walk. Miguel och Linda. De målade sig med nån lera som fanns på området.

Thermal Valley Walk.

Efter ett tag ändrade jag dock åsikt.

Thermal Valley Walk.

Thermal Valley Walk. Tyckte det var kul med alla som fotade Puma så jag fotade de som fotade.

Thermal Valley Walk. Många av grejerna hade extremt cheesiga namn såsom 'Devils Throat' som i detta fall. Det var underhållande.

Thermal Valley Walk. Hönsen fascinerade Dennis och efter stund alla andra. Sånt tjaffs pallade jag inte med utan gick till bilen och väntade.

Sammanfattning av promenaden.

Waikato River. Här är ett av ställena vi passerade när vi åkte med jetbåten. Det regnade vilket gjorde att vattendropparna piskade hårt i ansikten och gjorde lite ont ibland. Kan testa själv genom att åka med bilen och huvudet utanför rutan i 80 km/h när det regnar. Det kostade 90 dollar och var nätt och jämnt värt det enligt mig.

Efter Thermal Valley Walk besöket delade vi upp oss. Jag, Kasper,Mark, Dennis och Karena åkte jetbåt medan Linda, Miguel och Puma åkte till några av de gratis och naturligt uppvärmda baden. Det var fantastiskt skönt att komma dit och hoppa i det varma vattnet efter jetbåtsresan eftersom vi alla var dyngsura och kalla. De hade hittat den här fantastiskt fina lilla pölen med ett eget litet vattenfall. Där satt vi och njöt länge med några öl. Vi sprang även till den kalla floden en bit bort och doppade oss för att sedan snabbt springa tillbaka till vår egna pöl.

Varmt och komfortabelt!

Efter badet då vi beslöt oss för att ta en s.k. Kiwi-bild. Kiwis går nämligen omkring barfota överallt oavsett tid på dygnet, underlag och väder. Även på vintern. Det är en väldigt annorluda syn att se vissa av dem barfota mitt i Auckland Centrum en fredagsnatt.

Rummet vi bodde i. I bakgrunden bredvid Linda skymtas Joakim, Lindas brorsa som pluggar ett år av sin gymnasietid här i Taupo. Han hängde med oss den här kvällen. Trevlig grabb.

Vi bodde ganska nära Lake Taupo.

Vårt vandrarhem.

47 cent var standardpris i matbutiken.

Jag, Miguel och Puma höll ställningarna längst bak i bilen. I mitten var det en springa som gjorde det ganska obekvämt att sitta där så vi körde ett rotationsschema. Magic in the middle.

De andra längre fram i bilen.

Tagen från bilen mellan Taupo och Waitomo. Jag fick en Irland/Skottland känsla.

Vi stannade till med bilden vid flertalet tillfällen för en rast eller för att njuta av utsikten.

Fina vyer

Gruppbild med mig denna gången. Alla mina kläder var blöta efter att vi hade varit i Jetbåten så det blev slackerkläderna på.

Jag diggade Miguels 'Cobra Commander' tee stenhårt.

Här var det inte mycket trafik.

Den här bilden är tagen 15-20 minuter efter den närmast ovan. Total skillnad i väder, det var rätt häftigt. Vi åkte bara upp en bit och vände. Dock var det ganska kul att se en majoritet rogers vid en skidort, inte varje dag.

På en karta var någonting kallat 'Train track spiral' utmarkerat och vi tänkte att eftersom vi ändå passerade där kan vi ta oss en titt. Först svängde vi fel och möttes av den här skylten. Jag tyckte det riktigt roligt, totalt in-your-face-moment att vi var fel ute.

Kort därefter trodde vi att vi kom rätt men det var bara en miniatyr de hade satt ihop. En att ha sneglat på den i 1 nanosekund beslutade vi att inte fortsätta leta efter det. Så jävla dåligt. Jag tyckte även detta var aproligt av en anledning. Nämligen den att någon person som att och gjorde den här kartan med olika tips på valde att markera en tågräls som svänger lite uppför en kulle. Han måste ha haft ett krav på ett visst antal attraktioner på kartan eller nåt och fick slänga in det här skräpet i slutet. Totalt värdelöst men väl värt de extra svängarna för skrattet.

Utsikt ifrån samma ställe

Från bilen mellan Taupo och Waitomo. Jag fick en Irland/Skottland känsla.

Utkiksplats. Här är vi någonstans mellan Taupo och Waitomo.

Samma stopp. Schysst regnbåge.

Filmat någonstans mellan Waitomo och Taupo. Queen är alltid fint!

Tagen ifrån bilen nånstans mellan Taupo och Waitomo.

Mer utsikt mellan Taupo och Waitomo

Vi valde att åka en omväg söderut runt Lake Taupo på vägen till Waitomo istället för den närmare norra vägen. Detta var ett kalasbeslut eftersom vi fick se massa grym natur som ni ovan sett ett axplock av. Väl i Waitomo besökte vi 'The Glow Worm Cave'. En guidad tur i nån grotta där det fanns lysmaskar som var unika för NZ. Det var fint och så men inte på långa vägar värda de 35 dollar de stal från oss. Det var en guidad tur och guiden var en extremt tråkig kvinna som vid ett tillfälle försökte få alla deltagarna att sjunga en sång. Pinsamt.

Det fanns dock andra grottor där man kunde klättra omkring och greja och det hade nog varit en mycket roligare upplevelse. Vi var dock inte klädda för en sådan tillställning (eller jag var med mina slackerkläder) och de behövde man boka i förväg.

Jag och Miguel inne i grottan. Man fick bara fota på ett ställe i grottan så därför är det inte fler bilder härifrån.

På det hela taget en fantastiskt rolig resa och jag lärde känna de andra deltagarna mycket bättre. Speciellt Miguel som jag innan bara snackat artigt och trevligt med medan vi nu istället härjade fritt i baksätet, tillsammans med Puma i den utsträckningen språket tillät. Jag blev Pumas lärare och som sig bör gick jag då under namnet Sensei och han Grasshopper. Så det var roligt att, fram för allt, lära känna dem bättre men även alla de andra såklart.

Det här inlägget tog flera timmar att tillverka pga det extremt sega internet så jag pallar inte att korrekturläsa nu. Det får ni ha överseende med.

// Magic in the middle