Poetrikväll

Igår var jag på en poetrikväll på en bar. Det var 'öppen mick' som det direkt översatt blir, med andra ord fritt för vem som helst att dra av en diktjävel. Anledningen till att jag var där var att Phillip, en kille med Cerebral Pares som Amy är personlig assistent åt ibland, skulle uppträda.

Kan meddela att det fanns en rejäl skara av karaktärer där. Kvinnliga poeter verkar ha en förmåga att när de blir gamla att automatisk anta utseendet av en galen kattkvinna. Dvs en tant som delar boende med minst 47 katter. Var även en kort snubbe, som verkade vara någon slags poetkändis men jag kopplade inte riktigt, kring 30 år med kutrygg och rejäl ölmage. När han läste sin dikt ringde mobilen och han avbryter läsandet för att praktiskt taget skrika i telefonen och micken: "WAZUPHHH NIGGA". Killen var vit.

En annan intressant sak är att handikappade får mycket mer uppskattning för sämre uppträdanden än personer utan synliga allvarliga problem får. Jag menar, de måste ju märka att de får fejkhyllningar. Känns fruktansvärt uppenbart.

Jag gillar att testa saker en gång och nu har jag testat detta. Inget jag kommer göra igen om inte nån polare skall uppträda förstås. Osannolikt.

// Crazy cat lady