Back with a Marathon

Då var den tillbaka! Bloggen ni saknat...eller?

Övervägd länge om jag skulle skriva på svenska eller engelska då en stor mängd av mina potentiella läsare är engelska. Samtidigt känner jag att jag vill skriva en del på svenska då allt annat sker på engelska för min del numera. Som för att hålla det någotsånär fräscht. Därför blev det på svenska igen.

Bloggen är för er som av någon anledning inte vet tillbaka då jag är utomlands igen. Flyttade precis till Wellington. Återigen blir detta ett bra redskap att kommunicera med många av er därhemma samtidigt. Det utesluter inte att jag vill fortsätta och med vissa börja kommunicera även med privata mail, skypesamtal etc. Lämna gärna kommentarer på projekt/inlägg ni tycker är idiotiska eller grymma osv.

Min resa började i bil med Mamma, Pappa, Amanda och Klasa till Arlanda. Mellan Västerås och Enköping var det stopp och emellanåt snigelfart. Oron inför att missa flyget steg. Ett samtal till en inkompetent nummerupplysnings-anställd och väntan så kom vi tillslut fram. Under själva flygresan som först gick från Sthlm-London-Hong kong-Auckland där jag sedan stannade två nätter hände en del saker:

• Började läsa och avslutade nästan boken Hoolifan av Martin King och Martin Knight. Helt okej men föredrar Cass Pennant och Bill Gardners skrivande inom samma ämne.
  
  
• Såg filmerna Greenberg 3/5, Brooklyns Finest 3/5 och Kick Ass 4/5. Var kul att se Ben Stiller i en för honom helt annorlunda roll i Greenberg även om jag tycker handlingen stapplade fram lite. Brooklyns Finest stördes lite av att jag då pga dåliga hörlurar hade svårt att höra vad de sade. Annars kändes det som att den hoppade lite väl mycket mellan de olika sidohandlingarna i filmen. Mellan de ollika karaktärerna dvs. Kick Ass däremot var nåt i min stil, ren underhållning helt enkelt! Med detta så har jag för övrigt betygsatt 1737 filmer på filmtipset.se. Snacka om att mitt filmtittande har sjunkit.
  
  
• Träffa en mycket trevlig lärare vid namn Pernilla i Hong Kong. Flyget mellan Hong Kong och Auckland var långt ifrån fullt och vi kunde flytta runt och dela på fyra säten tillsammans. Gjorde helt klart den resan mycket roligare. Däremot sov jag bara ca 45 min den sträckan då jag tänkte sova runt fem. Sovandet gick bättre för Pernilla.

Väl framme i Auckland runt 12:00 visade jag Pernilla runt några timmar innan jag tog mig bort till Viv och Luke där jag skulle sova. Till min förvåning är de inte hemma trots att jag nu är några timmar sen dit. Det är mindre förvånande att dessa två überesteter inte har sina mobiler på. Ringer lite samtal till andra och väntar några minuter och vips så dyker Vivienne upp. Mycket gott prat och utbytande av goda minnen sker och tillslut så kommer även Luke. På kvällen hade jag bjudit in min samling vänner till baren Neighbourhood i Kingsland för en liten mini-reunion. Jag var galet trött vid det här laget och orolig över min förmåga att vara trevlig. Men min två-drinksvana slår aldrig fel. Den säger att en drink (öl, cider, grogg, cocktail etc) gör min trött men att två gör mig mycket pigg. Efter nummer två blir jag bara piggare. Samma sak hände ikväll med. Till baren kom folk som gamla läsare med bra minne nog kommer ihåg; Dave, Dion, Jono, Josh med kvinnligt sällskap Amy, Jack, Leon, Rosie, Ellinor, Natalie, Fred samt även Viv, Luke och den nyinbjudna Pernilla.

Det hela var galet trevligt och jag blev en engelska-rookie på en gång. Beställde direkt en ”pitcher” och bartendern såg frågande ut. Glömde bort att här säger man ”jug”. Kommer ta ett tag att få tillbaka ordkunskapen, samt flowet i pratet känner jag. Är ganska dålig för stunden. När baren stängde nånstans mellan 23-24 så var energin åter på topp och jag, Fred och Pernilla beslöt oss för göra stan. Vandrarhemmet Bases (där Pernilla bodde) bar besöktes vilket sög. Det var ladies night men var nästan bara killar där. Lustigt. Gamla minne drog oss till Cassette och deras shot man får i en tekanna. En upphöjare. Där träffade vi massa intressanta människor och blev hängandes på rökbalkongen nästan hela natten. Bland de intressanta människorna innefattades en 35-åring businessman med svagt självförtroende, en storvuxen skrattglad vakt, fyra helt svartklädda franska tjejer och ett gäng mauri-killar. Jag brukar störas av all rök i liknande omständigheter men denna gången var så inte fallet.

När Cassette stänge vid 04:00 var festsuget om möjligt ännu starkare och vi beslöt att sticka på efterfest med maurigrabbarna. Jag hade aldrig varit på efterfest med ett sånt gäng och blev rejält uppspelt över att få testa något nytt. Däremot ville de till en bar till innan. Det visade sig vara en svartklubb några trappsteg ned från en enslig bakgata. Där dansades det friskt innan de stängde nånstans kring 06:00 och vi gör oss redo för efterfest hos maurigrabbarna. Då visar det sig att Pernillas älsklingsjacka blivit stulen. En jacka som var samtalsämne redan på flygplaner så jag förstod snabbt vikten av denna jacka, utöver skyddan mot morgonkyla. Dock känns det nu i efterhand inte så jätteförvånande då det fanns en del rejält dodgy snubbar på den där sista baren. Därmed slutade natten abrupt där och vi gick alla hem. Snacka om att vara tillbaka i Auckland. En helnattare och sen däcka på Dave, Dion och Jonos soffa. Precis som gamla tider.

Somnade 07:00 ungefär och vaknade 15:00. Nog inte optimalt försvar mot jetlageffekter. Hängde lite med Pernilla och visade henne second-hand affärer som brukar ha en del läderjackor och spenderade sedan kvällen med Luke, Viv och Fred över en middag. Morgonen efter flög jag till Welly.

Jag anlände till Wellington 10:30 igår och hann den dagen med att besöka alla bankerna och kolla deras erbjudanden, bli erbjuden ett jobb som greenpeace-försäljare på stan (lockar inte), skaffa en adapter, fixa matchbiljett till Wellington Phoenix – Gold Coast United, utan lycka scouta efter nattöppna sportbarer som kan tänkas visa Arsenal och äta middag med Hazel och några av hennes kompisar. På det hela en effektiv och rolig första dag. Däremot har problem ett stötts på; KYLAN.

Wellington på vintern är tydligen en jävla skillnad mot Auckland, mer än jag trodde. På temperaturmätaren står det nåt lurigt i stil med 9-14 grader celcius. Däremot är det fuktigt, rått och väldigt blåsigt då stilla havsvindar susar förbi här i glipan mellan den norra och södra ön. Det är nästan lika kallt inomhus med då isolering och husuppvärming bara existerar bland de rika. Detta leder till att alla kläder du tar på dig är svinkalla och att t.ex. en mobil som legat på en byrå nästan ger frostskador vid beröring. Över driver lite men kan meddela att jag skriver dessa rader klockan 13:30 sittandes under ett täcke och två filtar och mina fingrar är såpass kalla att det blir knepigt att skriva. Tror en sovsäck för nätterna är ett måste, samt mössa och vantar kanske. Detta kommer bli ett återkommande ämne känner jag på mig.

Ne nu får det vara nog för denna gången. Hade tänkt söka massa jobb online idag men sov väldigt länge och är riktigt trött. Jetlag 1–0 Linus. Har första matchen ikväll sen också. Tror det får bli dagens projekt och jobbsökandet får börja i helgen.

Funderar på ett projekt. Nämligen att lansera ett helt nytt smeknamn här i Wellington. Dvs presentera mig för folk och säga ”My name i Linus, but my friends call med X”. Vad tycker ni? Jag funderar på namner ”Lanky”, tror det skulle vara roligt. Har ni andra förslag?

// Frosty