Jetlag is for the weak minded

Är jetlag ett påhitt? Jag själv har aldrig rest än resa tillräckligt lång för att erfara det förut så jag förväntade mig det värsta inför den här 27-timmars flygturen. Min teori för att reducera (notera reducera, inte radera) jetlaggen var att ignorera min kropps önskemål om sömn enligt den svenska tidsrytmen och direkt se till att jag var trött för sömn lagom till sovdags på Nya Zeeland. Eftersom jag anlände sent behövde jag bara vara trött när jag kom fram.

Jag åkte ifrån Örebro 04:30 med Arlanda i sikte. Där gick flyget 09:10 och därifrån väntade alltså 27 h i flygtransport och lägg till 2 timmar innan jag gick och lade mig. Dessa 2 timmar innefattar kö för passkontroll, taxi till bostaden och lite surfande innan jag lade mig för sömn kring 12 på natten. Under hela denna resa sov jag ungefär 4-5 timmar totalt. Såg helt enkelt till att hålla mig vaken. Nu har jag sovit en natt med gott antal timmar. Sov ganska dåligt, men det berodde inte på jetlag utan ett väldigt kallt rum och uteblivet täcke som tidigare nämnt. Kändes för övrigt väldigt ensamt att ligga där kall utan täcke, kudde och lakan på en blank madrass (dock MYCKET bekväm).

Nu är klockan 17:50 hos mig och jag är lite trött, inte på långa vägar 'sovtrött' men lite trött. Det beror nog helt enkelt på att jag promenerat i 5 timmar idag. Då hade jag en helt vanlig dag haft ungefär samma trötthetskänsla. Inte så att jag somnar om jag lägger mig ned. Har tänkt lägga mig ikväll som vanligt. Om jag under natten eller imorgon inte känner av någon effekt av jetlaggen så förklarar jag mig helt jetlagfri i relation till den här resan.

Jag höll mig vaken genom filmtittande. De jag såg var, i ordning:

Sunshine Cleaning. Ganska trevlig. Avslutades dock med religiöst snack och eftertexterna startades till låten Spirits in the Sky vilket var väldigt avtändande för mig. Sänkte intrycket. 3/5.

The International. Såg den för att Clive Owen var med. Lite av en favorit. 3/5

Broken Flowers. Lite seg men ganska trevlig. Hade passat bättre hemma i soffan när jag itne var lika trött. 3/5

The Pink Panther 2. Med Steve Martin för att precisera. Ettan (återigen med Martin) fann jag till min förvånad vara ganska roligt. Underhållande film för hela familjen helt enkelt. Uppföljaren däremot sög totalt. Inget av ettans charmiga slapstick var kvar. 1/5.

Duplicity. Clive Owen igen. Julia Roberts var också med, inte för att jag brydde mig men. Varför har (iallafall hade) hon ett anseende om att vara väldigt attraktiv. Jag ser det inte, och såg det inte direkt förr i yngre dagar (tänker främst på hennes yngre dagar) heller.

The Great Buck Howard. Samma sak som med Broken Flowers här. Hade uppskattas mer om jag inte varit trött. Lite för seg för det sinnestillståndet. Däremot gillar jag Emily Blunt i filmen (kärleksrelationen), som för övrigt också var med i Sunshine Cleaning. Där gillade jag henne inte riktigt lika mycket dock.

Pga väldigt stark huvudvärk under längre passager såg jag uppskattningsvis 2-3 filmer färre än planerat. Problemet löstes temporärt med Singaporeanska huvudvärkstabletter men det återkom ganska snabbt igen. Jag åt och drack nog för dåligt under resan helt enkelt. Gillade inte riktigt flygplansmaten och ville inte dricka för mycket för att undvika toalettbesök eftersom jag vid alla flygningar satt på fönsterplats och inte vill väcka/störa mina radkamrater.

Så är jetlag bara för de weak minded eller vad är det som är sagt?

// Amy Adams