Jason Alexander var grym

Nyligen hemkommen ifrån Jasons show som drog över drygt 45 min på tiden. Alltid uppskattat. Blev lite förvånad över antalet andra komiker de hade med vilket minskade Jasons egna scentid. Som gäster hade de Jeremy Corbett som var rätt medioker (som tydligen var programledare för Deal or no Deal på NZ förut), Dai Henwood som var riktigt rolig, Michèle A’Court (NZ bästa kvinnliga komiker 2002-2007) som inte var imponerande, den Australienska duon 'Scared Weird Little Guys' som var störtsköna samt en tjej som var världsmästare i improvisation som rockade totalt.

Jason körde ett set först och hade en del sånginslag, hans musikalkarriär har satt sina spår. Han var helt klart bäst av alla inslag. Sen presenterade han de olika komikerna och de fick köra några minuter var. Sen körde han ett set till, denna gången med mycket mer sång och det var fantastiskt roligt. Seinfeld skämt slussades subtilt in här och där under hela kvällen och man var tvungen att vara på tårna för att upptäcka dem ibland. God Seinfeld kunskap krävdes helt klart för att hänga med på de skämten.

Efter hand andra set bjöd han in improvisatören på scenen och de lät oss i publiken bestämma namn, yrke och ett problem hos dem båda sen skulle de improvisera att de blev kära. Det var helt fantastiskt bra. Därefter fick vi i publiken bestämma en konflikt och de fick sedan improvisera det för att sedan knyta ihop säcken. Den här biten tillsammans med Jasons inledande sång vill jag påstå var bäst på hela showen. Därefter bjöds alla komikerna upp på scen, tillsammans med två frivilliga ifrån publiken och en nyhetssändning improviserades fram. Det var inte lika vasst som det föregående inslaget men fortfarande riktigt roligt.

Att vara ensam på ett sådant event då? Det var sådär, hade helt klart varit roligare med någon kompis. Jag satt vid en ände vid korridoren och hade ett par i 40-årsålder bredvid mig. Började småprata med dem och bekvämt nog frågade de direkt om jag var ensam här och jag kunde förklara med flygincidenten. Hade varit pinsamt att ta upp det själv samtidigt som jag gärna ville att de skulle tro att jag hade en vettig anledning att vara ensam. Under pausen var det ensamt då alla pratade med sina kompisar, partners osv om det de nyss sett. Jag satt bara och väntade eftersom paret bredvid mig var iväg på toaletten. Vanligtvis på stand up när man skrattar hårt kollar man på sina kamrater för nån slags gemensam blick som säger att det var roligt. Den biten saknades nu här vilket jag tror gjorde att jag skrattade lite mindre. Den sämsta aspekten var dock efter hela showen när jag gick därifrån och inte hade någon att diskutera upplevelsen med. Den biten är alltid trevlig. Men trots dessa negativa aspekter var det svinroligt och en intressant upplevelse att gå på ett sådant event ensam.

//Sugen på Seinfeld igen