Uppskjuten intervju + rymdkul

Den uppskjutna intervjun är däremot inte rymdkul. Chefen har insjuknat och vår intervju som skulle vara idag har blivit flyttad till början av nästa vecka (under förutsättning att han blir frisk antar jag). Då jag har deadlines att hålla var gäller besked för att få flats så var det ganska viktigt för mig att ha intervjun idag. Jag frågade därmed hur långt ifrån en potentiell anställning vi är, om mötet bara är formalitet.

Han kunde inte lova någonting och sade att möta honom är en process vi måste gå igenom. Däremot så sa han att han skulle bli förvånad om något negativt hände. Utan att veta nåt till 100 % så känns det som att jag får det om jag dyker upp presentabel och med ett leende. I ett steg att påskynda processen skall han maila en kopia på ett kontraktsförslag som jag får granska. Jag vill även få ett besked kvickt för att kunna sätta ett datum för att flyga tillbaka till NZ efter Elins bröllop. Priserna har börjat stiga märker jag.

På det hela taget en besvikelse med utebliven intervju men känns ändå hyfsat ok efter vårt samtal. Nu måste jag räkna lite på risken att tacka ja till en flat. Risken ligger i att jag måste betala en bond på några tusen samt betala två hyror i förväg. Det innebär en risk om jag inte får jobbet sen. Måste lämna besked idag.

På en roligare ton har vi rymdkul. För några månader sen så stötte Sia och några kompisar helt slumpmässigt på Wellington Astronomical Society. Det består av 95 % män som är väldigt intellektuella men saknar social kompetens. Allt som existerar i deras värld är rymden. Den här typen av übernördar fascinerar mig. De träffas en gång i månaden för ett möte samt en gästtalare och den här gången blev jag medbjuden av Sia som gått några gånger. Hon tycker om rymdsnacket, jag gick för inspektera det sociala spelet och de retoriska egenskaperna hos dessa snubbar. Jag gick med Sia och hennes kompis Dimitrios.

Dimitrios. Bild stulen från Facebook.

Och vilket skådespel det blev! Månadens gästtalare var en doktor från Italien som studerade solförmörkelser. Han reste jorden runt och jagade dem. Om han har tur får han se en per år. Hittils hade han dock bara sett totalt fem. Han var liten, spinking, utstrålade intelligens, kunde ej simma och var rätt för spindlar. Hans senaste förmörkelse var på Cook Islands på en slags paradisö och han badade inte pga simfärdighet. Underhållande. Det var så få flyg därifrån så ungefär 40 professionella- och amatörastronomer var fast i två veckor efter förmörkelsen och bara snackade. Han sken upp som en sol och sa att det var som en astronomkonferens, fast det vara i två veckor. Det var som hans dröm hade gått i uppfyllelse. Rätt underhållande.

Jag fick även uppfattningen att det satt några ärkefiender i rummet av totalt kanske 30 personer. Jag inbillar mig att de har ifrågasatt varandras akademiska arbete vid nåt tillfälle och sedan dess alltid pickat på varandra. Det munhöggs ganska mycket i salen under kvällen. Sjukt roligt. Jag älskade det. Som att se på film.

Allt för stunden.

// Geek