Torsdag
Kort efter lunch möter jag upp Dimitrios för 'Project Popcorn Experiment'. Jag kommer skriva en full rapport på engelska, då engelskspråkiga personer har önskat det, men i korta drag gick det ut på att försöka få fram stora och runda popcorn genom olika tekniker. Detta skedde i en riktigt flash lägenhet i på tolfte våningen mitt i Wellington.
När projektet närmade sig sitt slut så kom Alex, Dimitrios pappa, hem och bjöd in mig till middag då ett gäng andra också skulle komma över. Det möttes med både oro och glädje. Oro över att middagen inte skulle innehålla några bönor. Det visade sig vara fallet. Jag åt ändå middagen då jag av sociala skäl inte ville vara oartig och tacka nej pga ett litet projekt när jag träffade alla dessa människor för första gången (andra gången jag träffade Dimitrios). Därmed startar jag om 'Project Beans and Project Vegetarian' idag. Middagen var inte som mina brukar vara. Den intogs till Johan Sebastian Bachs musikstycken klingande i bakgrunden i gemenskap av bl.a. en av de mest stereotypiskt homosexuella människorna jag träffat och uppfinnaren av den tredimensionella Sodukun (Dion Church, Wikipediakälla). Den bönfria middagen bestod av viltfångad rådjur, ugnsbakad potatis och palsternacka serverat med en rödvinssås. Jag och Alex underhöll oss med att diskutera de strukturella och socioekonomiska förändringarna i världen sen 1896, då hans mamma föddes. Kalassnubbe!
Senare på kvällen gled jag ifrån den för mig mycket annorlunda men trevliga middagen och stack på förfest med Ollie och polare till honom. Sedan stack vi till baren i staden med bäst musik enligt mig, Sandwiches, och lyssnade på Samiyam spela live. Jag skulle klassifiera hans musik som electro/hiphop. Ett exempel. Var bättre än jag trodde och kom tills sängs 05 nångång.
Fredag
Vaknar 12:26 och kollar på min telefon. Ett sms från ett okänt nummer som säger "Wat r u up 2 2day? U wana meet up 4 lunch?". Perfekt start på dagen! Älskar sånt. Frågar vem det är och får Dave som svar, tror då att det är min rumskamrat David som vill bonda lite. Slänger på mig kläder och drar upp på stan och det visar sig vara en av favoritgrabbarna från Auckland. Trogna läsare kanske minns honom som killen som tappade bort otaliga telefoner och bodde i ett ruckel. Numret var okänt eftersom sen de fyra veckor som gått sen jag sist såg honom så har han tappat bort en telefon till.
Lunchen intogs med Matt Roberts, som trogna läsare också kanske kommer ihåg, och en polare till dem som bor här i Wellington nu, Scott Coxon. Jag och Scott skulle träffas förra veckan men vi fick förhinder så var riktigt latjo att ses nu. Verkar vara en skön grabb.
Matt i grönt tillsammans med Leon, Linda och Dave. Bilden är från mitt Goodbye party that wasn't a goodbye party i Auckland.
Efter lunch drog vi hem till Scotts mycket fina och centrala lägenhet medan han stack till sitt jobb då lunchrasten var slut. Vi tog med oss en platta bärs och njöt i solen på balkongen. Detta var en fantastiskt skön vårdag och min första i shorts sen jag kom hit. Vilken seger!
I matbutiken skymtas det största vårtecknet på Nya Zeeland. Barfota människor i matbutikerna.
Efter den grymma vistelsen i lägenheten så mötte jag upp Sia och vi drog hem till mig. Skrattade konstant i 4-5 timmar tror jag. Hon är nu också med i 'Project Beans'. Under kvällen så bakade vi kanelmuffins. Är inne i värsta baksvängen nu! Så ödmjukt som jag bara kan vill jag framföra att de var sinnesjukt goda. Vi tripplade mängden kanel som angavs i receptet. Ett hjältebeslut.
När Sia kilade vidare hemåt så stack jag över en sväng till Ciaran och chillade. Han började efter ett tag rappa igen och jag försökte återigen filma det. Resultat nedan.
Nu skall jag snart jobba på Phoenixmatch ochs en blir det utgång med Dave, Matt, Scott med flera.
// Grym start på helgen
// Grym start på helgen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar