It's ooooon! Oohhh it's on!

Vad är det då som är ooooon? Ett fullskaligt practical-joke krig är det som pågår. Detta krig har förutom irritation, glädje, sömnbrist, gapskratt och glädjetårar tillåtit mig att utföra två projekt som jag velat göra väldigt länge. De två aktiviteterna blev startskottet på denna batalj, nämligen att fylla ett rum med post-it-lappar och att baka in en ägodel i JELLO.

Det hela möjliggjordes av att Reg åkte hem 13-14 timmar efter oss ifrån England. Vi beslöt oss efter mitt idéförslag att fylla hans rum med post-it-notes. Vi kom hem till en lägenhet i total brist på mat kring 22:30. Vi var hungriga och trötta, samt sjuka eller halvsjuka. Men vi gav oss inte, ett projekt skall utföras ordentligt. Justin och Cale öser hem för att hämta ingredienser till Tacos och jag, Seb och Svitz inleder att sätta upp de 6300 post-it-lapparna vi införskaffat. Tidigare under dagen hade vi bett Svitz köpa lapparna eftersom allt skulle vara stängt när vi kom hem, kudos till honom! Vi stöter på diverse problem: Lapparna fäster inte bra på väggen, de fäster inte bra på uppsatta lakan och de fäster sådär på toalettpapper. Tillslut blev lösningen att fylla väggarna hans med toalettpappet och det bästa underlaget vi upptäckte för syftet, nämligen tidningspapper. Vi äter tacosen och fortsätter med arbetet. Efter det välbehövda energitillskottet smiter Svitz hem mumlandes någonting om föreläsning morgonen efter. Kvar är därmed fyra tappra grabbar, men de skulle bli färre. Seb och Justin är sjuka och kolavippar en efter en i sina sängar. Kvar är Cale och jag själv, slitandes sent in på natttimmarna. Efter ett tag beslutar vi oss för att ta några timmars sömn och fortsätta i sluten trupp morgonen efter, innan Reg anländer.

Vi inser att vi också har föreläsning, men ett projekt utfört halvdant är inget projekt värt nämnas. Därmed bojkottar vi föreläsningen och fortsätter ihärdigt arbeta. Under morgonens arbete kläcker Justin den briljanta idén att baka in nåt som är Regs i JELLO. Det blir tillslut hans Englandsmugg, med tillhörande emotionella anknytningar. Tillslut blev rummet helt täckt i post-its bortsett från taket och golvet. Vi hade helt enkelt inte tillräckligt med post-its och tid för det. Annars var alla ytor, sladdar och möbler inklusive mattorna täckta. Vi införskaffade även en guldfisk och en stereotypt rund fiskskål.

Jag anar vad ni tänker: "This post sucks without pics!". Jag håller helt med, och jag lovar, bilder kommer inom en snar framtid. Kan dock meddela att fisken fortfarande är vid livet. Vi tror dock inte att Reg verkligen gillar eller vill ha den. Det är nog helt enkelt som så att han inte har hjärta nog att döda den.

Det var startskottet på kriget och utöver det så har det pissats i deodoranter, gömts sängkläder i frysar och folk har tejpats fast i stolar m.m. Just nu är det dock lungt, men jag misstänker att det är lugnet före stormen.

// Sorter

"It looks like your making love to the keys when you’re typing"

Dags att återuppliva bloggen. Fick ett sug att skriva mer på svenska, samt dokumentera de händelser som sker. Förhoppningsvis finns det någon som vill läsa och kommentera också, även om det inte är mitt primära mål.

Angående rubriken så är det vad Seb sade när jag satt vid laptopen och skrev. Han tyckte det såg ut mer som att jag spelade piano, kanske beror på mina pianofingrar. Appropå Seb så kanske inte alla känner till det faktum att jag har flyttat och numera delar boende med honom. Reg är även med oss och vi vakar över en 4a. Efter jul blir det mer flytt, jag till Wolverhampton, Reg till Berlin och Seb till Lille, återkommer till det i senare inlägg, men kan redan nu avslöja att det inte rör sig om människohandel.

Nyligen varit över till Colchester och firat Regs 21 år i livet. Det var jag, Reg (shock!), Seb, Justin och Cale som blåste över. De sistnämnda herrarna Cale och Jusin har jag inte skrivit så mycket om tidigare men jag kan garantera att ni kommer lära känna dem bättre den närmsta framtiden. Med mig hem fick jag många goda minnen, en illegal invandrare (Cale) och en infektionskantad hals. Vi spenderade tiden nästan uteslutande festandes, men några måltider, RocknRolla på bio och en pubquiz han vi även med. Träffade flertalet av Seb och Regs polare samt deras respektive föräldrar som jag var bebodd hos i omgångar under resan. En mycket lyckad affär.

På återseende // Mark Strong