Efter flytten från Bäck: januari 2011

Hej Kära läsare,

(Det här inlägget tog mig X antal timmar att producera och nu klockan 04:05 pallar jag inte att korrekturläsa. Jag hoppas ni har överseende med de med allra största sannolikhet massiva mängder fel av grammatisk- och stavningskaraktär)

Frånvaron har varit lång. Detta beror på en lägenhet utan Internet, resor och allmänt dåligt med tid spenderat på Internet. Det är ändå bra fantastiskt Internet, nu när jag är tillbaka på det. Men nog om det. Nedan följer en rad bilder och filmer från den senaste tiden. Primärt från Emil 'Nervous Guys' Larsson, David 'PB' Andersson och i slutändan också Jonas Angermunds besök här i Wellington. För övrigt, någon som var med på helgen som gud glömde får gärna påminna mig hur namnet Nervous Guy uppstod i kommentatorsfältet. För stunden är det ett mysterium för mig.

Men innan vi kommer till det vill jag inleda med en video från mitt senaste besök till Sverige. Finns det nåt mysigare än Fejk bowlandes.

Det är mindre mysigt när jag bowlar, men en och annan strike kunde vi ändå dunka in på det kombinerade lunch- och bowlingsmötet.

Efter detta mycket trevliga Sverige besök då min storasyster gifte sig med Putte och blev Elin Nilvér så bar det tillbaka till Wellington och lära känna mina då nya rumskamrater. Jag flyttade nämligen in precis in innan jag flög hem till Sverige. En rutt som sammanlagt bestod av 6 dygns resande och 5 dygns vistelse i Sverige. Rätt roligt.

En kille som då bodde på en dassig bäddsoffa i vårt kombinerade vardagsrum och kök var Joe. Han kan ta sig ett glas sirap nån gång ibland.

Jag bor också med en frisörska vid namn Hannah. I det mycket medelmåtta klippet nedan så har hon innan vi började filma intensivt letat efter sin mobil i, utan att överdriva, 4-5 minuter

Sen gick det ett tag då jag mest slet på jobbet. Det var väldigt intensivt kring jul då massa företag ville boka översättningsprojekt innan deras julledighet och det snittade på 10 timmar om dagen ungefär. Desto roligare var det att få ledigt sen.

Emil kom först och trots varningar om solens spänst här nere så snålade han med solfaktorn och blev röd snabbare än en kräfta i kokvatten.

Övre raden från vänster: Rumsakamraterna Hannah, Chris aka Sir Dancealot, Hannahs franska kompis Clara och rumskamrat Joe aka Stumpy. Nedre raden från vänster: Nervous Guy, undertecknad och rumskamrat Matt aka superkiwi.

Det var nåt i stil med tisdagsnatt vilket märktes på dansgolvet där vi latjade runt själva.

Innan David hann komma så satt jag på jobbet och fick ett sms från Sia. Det gällde en julkonsert för barn. Jag och Nervous Guys tänkte, varför inte. Jag fann den dansande kvinnan i videon nedan mycket underhållande då hon uppenbarligen var hyfsat berusad på detta barnevent. Utöver Sia och Nerbous Guy skådas också Juliet i videon.

Sen kom David 'PB' Andersson också och den blonda svenska trion var fulländad.

Han anlände cirkus 3 på natten och stod och gormade utanför vad han hoppades var min byggnad. Han hade minst sagt tur efter en dramatisk resa till Nya Zeeland.

Tyvärr så tog han också med sig regnrusket.

Såhär mös de mest hela tiden om nätterna. Denna bäddsoffa, införskaffad speciellt för besök som dessa varade inte länge. Bild och videobevis följer från senare i besöket.

Jag måste erkänna att lägenheten inte var i det finaste skicket när de kom på besök.

Köket/vardagsrummet

Vardagsrummet/köket

Mitt rum

Vi tre svenskar skulle den 23e december iväg på en Campervan resa på Den Norra halvan av Nya Zeelands Norra ö. Men innan vi gjorde det så hängde vi en del i Wellington.

Då vi hade Joe på som en permanent extragäst i vårt vardagsrum/kök betalade han $80 i hyra. VI bestämde oss i lägenheten för att lägga dessa pengar på lite sällskapsspel och en ny dammsugare, till att börja med. Spelen vi identifierade som prioritet var Risk och Monopol. Hur sjukt var det inte då när vi jag, Nervous Guy, PB och Sia promenerar till Oriental Bay (den centrala stranden, cirkus 20 mins promenad) passerar en garage sale och jag förhandlar till mig Risk, Monopol och twister för $20. Dvs ungefär 200 SEK och alla spel i mycket gott skick. Vi promenerar vidare och stannar för lite mat. Nervous Guy hade aldrig käkat på KFC så det var han tvungen att testa.

Nervous Guy och Sia på KFC. Det var en svårtuggad burgare jag tog för övrigt. Fick kämpa i mig den. Mamma, var god notera var Nervous Guy har stulit sitt linne.

Under den sista etappen till stranden så skojar vi friskt om hur sjukt det var att vi så billigt hittade EXAKT de spelen vi snackat om till lägenheten. Desto sjukare blev det när vi sedan snubblade över en gratis, fullt fungerande dammsugare!

Beskåda vår uppspelthet

För att klargöra så gick vi alltså till stranden med tre sällskapsspel och en dammsugare. Standardutrustning.

PB ser stilig ut

Innan avfärd den 23e hann vi med lite fler aktiviteter.

Chris och PB på Mighty Mighty.

Band på Mighty Mighty

Härj på Cuba Street

Decenniets längsta biljardmatch lirades

Det snortades cornflakes

Det blev en långpromenad guidad av vår alldeles egen Super Kiwi upp på Mount Victoria.

Där uppe kan man se mycket av staden.

En runda risk på 10-timmar lirades. Notera min spelhatt. Dock ger den inte alltid tur då Nervous Guy drog hem den här maratonomgången.

Eftersom det var en så lång omgång krävde det proviantpaus

Proviantpaus

Risk

Joe är en mycket allvarlig Bar Manager. Vi tog en cocktail tuesday på hans jobb.

The Managereeehhhhhhh

Det blev mer härj i stan

Medans jag jobbade så skissade Sia, PB och Nervous Guy på ett julkort till mig. Det blev mycket fint.

Förberedelser inför Moustache-Christmas aka Moushmas

Lite efter 00:00 den 24e December. Moushmas.

Vi tog denna hyrbil upp till Auckland den 23e. På vägen stannade vi en natt hemma hos Matt's mor och far i Hamilton. Med oss hade vi franska Clara som vi sedan dumpade i Raglan.

Det tyckte Matt var en bra idé

Vi anländer till Auckland, lämnar hyrbilen för att hämta upp vår Escape Campervan. David och jag prioriterade packningen lite olika inför resan.

David var snabbt framme vid bilden vår. Vi höll alla med om att vi fick riktigt kass lack på den

Innan vi lämnade Auckland för färd norrut så stannade vi till hos den fantastiska Jack Darlington och hans eminenta Steph för resmusik i form av ett gäng av hans cd-skivor. Dessa byttes mot julpudding, som sig bör.

Hemma hos Jack, precis som i de flesta Nyzeeländska hem, hänger det en buttplug i julgranen.

År 2010 officiella outfit kan beskådas ovan. Tummen upp skulle också bli en återkommande pose.

Låt oss säga att desto längre norrut du kommer så är de mindre accepterande till personer som sticker ut utanför normen. Framförallt något som kan tolkas som homosexuellt. Därför mottogs vi tre bleka killar i dessa kläder med många kyliga blickar och dräpande kommentarer kring detta matvaruhus.

Vad är en Jul utan jordgubbar?

Såhär såg vår Julmiddag ut sent på kvällen/natten. Den åts alltså på en säng inuti en gammal campervan och bestod mer eller mindre av snacks. Trots denna situation så trivdes vi som fisken i vattnet.

Det delades ut julklappar

Julpyntet kan beskådas i bakgrunden

PB började tidigt på resan kolla på våtdräkter av olika slag. Den i filmen nedan köpte han dock inte.

Resan drog som sagt först norrut förbi Bay of Islands upp till 90 mile beach och Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste punkt.

Efter den här måltiden spelade vi kort om vem som skulle diska. En s.k. disktävling. Det blev en en daglig aktivitet som ledde till upphetsade, irriterade och intensiva diskussioner. Men framförallt massvis av skratt. Nedan är videon från den första.

PB blev snabbt spydig och kom med detta uttalande som satte hans heder på spel i de nästkommande disktävlingarna. Håll utkik för fler disktävlingsvideos längre ned i monsterinlägget.

Nästkommande bilder kommer från Cape Reinga och områden däromkring.

Detta är vid Cape Reinga och landets nordligaste strand kan skymtas där nere. Det var skyltar som tydligen varnade än från att klättra ned till denna strand. Men vi ville gärna ta oss ett dopp på en nordligaste stranden så i klätterskor i form av flippy floppies så gav vi oss iväg.

Väl där nere blev det projectdags

Tyvärr så tog tidvattned bort det mesta av budskapet innan vi hann upp. Denna bild är tagen ungefär halvvägs tillbaks upp från stranden.

Jag glömde ta med mig badshorts när jag flyttade till Nya Zeeland. Guldstjärna på den. Därför blev tyvärr mina träningsshorts vikarierande badshorts.

90 mile beach är en väldigt lång (dock inte 90 miles lång) och bred strand. På denna strand fick vi väldigt random testa på Blocarts och mindre random sand duning. Vi börjar med Blocarts.

Vi anlände först till stranden sent en tidig kväll och såg en gammal gubbe, dam och yngre man åka runt i s.k. Blocarts. Jag skulle beskriva det som en gokart utan motor men med segel. Jag var inte sen att artigt fråga den äldre mannen om de gick att hyra i området. Det gick de, men inte vid denna tid på dygnet och dessa rackare var faktiskt hans egna, som han stolt poängterade. Jag såg då vår chans och frågade om vi kunde hyra dem av honom isåfall. Det hela slutade med att att vi fick oss en varsin gratis åktur.

Riktigt latjo var det!

Sand duning var mindre random helt enkelt eftersom det var planerat. Vi hyrda brädor med snören på så att vi skulle kunna stå upp och surfa oss ned för den massiva kullen. Det gällde att ta tillvaro på åken ned för att vandra upp för kullen kramade ut nästan all energi ur kroppen. Kul var det dock och sandiga blev vi.

Backen som toppen kan skymtas på bakom oss var det som vi åkte i

Detta är en mycket vanlig syn när man åker omkring i detta land

Innan vi drog vidare söderut till tätbebyggelse i form av Taupo och Rotorua så fick vi se och känna på fruktansvärt skön och fin vit sant

Fin vit sand

Nästan allt blir bättre på ett tak

Under de många timmarna på vägarna så såg man nästan alltid PB liggandes såhär i baksätet

Ett av många stopp för mat

Och ni läsare vet vid det här laget att matstopp betyder disktävling. Denna gången åkte jag på en nit.

PB var fortsatt spydig

Vi stannade till och klättrade upp på en stor kulle/litet berg

När vi sedan kom till Taupo och Rotorua blev det mindre naturinspirerat och mer aktivitetsorienterat. Detta ledde till en kraftig ökning i våra utgifter och Davids smeknamn PB. Jag tror PB står för Personlig Bankrutt men vi är inte helt säkra längre. Detta ledde till att han tyvärr inte kunde deltaga i alla aktiviteter. När detta gjorde honom lite nedstämd tänkte jag att det kunde muntra upp honom att ta en bild med smågrabbarna.

PB och smågrabbarna

Jag och Nervous Guy Zoorbade i Rotorua. Jag som gjort det två gånger nu vill poängtera att när man väl är i bollen och åker ned för kullen så känns åkturen mycket längre än vad backens höjd och längd indikerar på dessa bilder.

Det tyckte han var kul

Copycat? Den till vänster kan vi ni i efterhand med säkerhet konstatera är mycket godare

Jag hade hypat upp de enorma hamburgarna på restaurangen Fat Dog, främst för storleken men också smaken. Detta gjorde att PB, med sin dåvarande budget, motvilligt pungade ut de dryga $20 dollarna. Det visade sig att vi alla tre gjorde yrketabben att beställa en sandwich istället för hamburgare! Det var e rejäl och god sandwich, men besvikelsen pga hamburgerförväntningarna satte sina spår.

Vi for sedan ned mot Taupo för att senare återkomma till Rotorua. Med start i Taupo upplevde vi en extremt adrenalinfylld dag, men innan dess så tänkte vi slappna av lite i några av de naturligt uppvärma vattenkällorna. På bilderna nedan må det se ut som att jag och Nervous Guy skrattar, men faktum är att vi upplever ganska skarp smärta på de kroppsytor som är solbrända. Det tog cirkus 30 sekunder av denna smärta för de solbrända delarna av kroppen att vänja sig vid den varma vattentemperaturen.

No pain no gain

PB som kom med en Asienuppvärmd solbränna kunde njuta från sekund ett

Jag kan intyga att de varma källorna var mycket bekväma i det kraftiga regnet. Pga väderförhållandena så klämde vi en bio på kvällen (The Tourist, 3 blankvagnar) i den överlägset sämsta biosalongen jag varit med om. Foajén däremot var kanske en av de bästa och detta av en och endast en anledning. Bomberman i arkadspelsversion. Där försvann det X antal dollar kan jag meddela.

Hur kul som helst

Dagen efter detta startade det adrenalinfyllda dygnet som såg ut som följer: Snabb frukost, 47 (seriöst grabbar, faktiskt 47 meter haha) meters bungy jump (mitt första nånsin) med vattendopp, galet snabb kebab, upphämtning av limousine för transport till anläggning för 4500 meters fallskärmshopp, snabb körning norrut till Rotorua, min julklapp till grabbarna i form av ett gäng intensiva Luge race och till sist en inte lika snabb körning norrut till Hahei i Coromandel.

Båten som fiskade upp en i vattnet efter hoppet

Mitt hopp

PBs hopp

Nervous Guys hopp

Laddade och nervösa inför vårt livs första fallskärmshopp. Notera att mig lassade de på en XXL overall medan Nervous Guy fick en Medium. Vafan!

Jag fick mig dock ett gott skratt när det visade sig att han skulle hoppa med en dvärg

Vi var de enda i planet som skulle upp på maxhöjden, 4500 meter och PB kunde därmed knäppa denna bild från marken när vi är mycket nära varandra. Enligt killen jag hoppade med så är det extremt sällsynt att få hoppa så högt i Europa så det kändes extra vasst.

Nervous Guy på väg in för landing

Jag på väg in för landning

Uppspelta och sugna på ett hopp till direkt efteråt

I liften upp för ett nytt race av den överlägset minst adrenalinfyllda av dagens tre aktiviteter

Många av vägarna på Nya Zeeland är sanslöst krokiga men har ändå hastighetsbegränsningen 100 km/h. Detta blandat med att folk över 25 får köra med 0.8 promille alkohol i blodomloppet. Inte konstigt att de har många olyckor! Exempel på väg nedan. Detta är alltså en hyfsat vanlig väg och inget extremexempel.

Under resan spelades det mycket plump. Undertecknad vann alla omgångar. Ingen diskussion.

Som påpekat drog vi vidare till Hahei. Anledningen var att min goda vän Ciarans familj har ett gäng sommarhus på en några hektar stor tomt där uppe.

Så ser Ciaran ut

Vi kom dit en dag tidigare än väntat precis samtidigt som två ambulanser! Det visade sig att en dam/tant i huvudhuset hade ramlat och brutit nåt ben i kroppen. Detta ledde till kaos i några minuter i samband med vår ankomst. Sedan får vi höra att det huset som skulle vara tomt (trots att vi anlände tidigare än planerat) inte är det. Dock så är en grabb jag träffat några gånger, Joey, med polare i ett av husen och de låter oss bo hos dem. När de sedan drar morgonen efter så glömmer Joey sina Adidas high top sneakers vilket skulle visa sig ha stor påverkan på aktiviteterna en senare kväll.

Stand-up komikern och manusförfattaren Joey

En av kackerlackorna i stugan

Stugan med tillhörande utsikt som vi sov i

I denna stuga spelades ännu en disktävlingsvideo in.

I Hahei ligger också den turistpopulära Cathedral Cove där en scen till Narnia: Prince Caspian spelades in. Mycket fint.

Humöret på topp, trots regn

Tanken var att vi skulle spendera nyår där i Hahei men vi får sms från Matt the Superkiwi om att de är nån timma söderut med bil på Waihi Beach. Därmed så blåser vi ned och har med oss Joeys skor då han också är i samma område. Vi parkerar vår kära campervan bredvid Matt på en s.k. Return Soldiers Association camping där man egentligen måste vara medlem för att få stå. En av bilarna som Matt och hans gäng kom med var medlemmar, men vi höftade på att det skulle funka.

Inför den kommande fyllan så skrev Matt upp mitt nummer på handen som ett litet barn på tivoli. Det tyckte jag var lustigt.

Efter lite umgänge med Matt och hans vänner så kilar vi iväg för att hitta huset där Joey hänger och överlämna skorna till honom.

Dojorna i högsta hugg

På vägen ditt så springer en kille ifatt och samt att vi får sms som informerar att vi genast måste flytta på vår campervan och inte får stanna på området. Resterande området kring stranden är hus och de två tillgängliga campingplatserna var helt fullbokade. Nervous Guy blir som vanligt lite nojig för en stund men vi övertygar honom om att det garanterat kommer lösa sig smärtfritt, som det alltid gör. Jag låtar grabbarna kila tillbaka och flytta bilen medan jag överlämnar skorna.

Där Joey och hans gäng lurade

När jag väl anländer med skorna till Joey så blir det ett ordentligt ståhej och vi uppmuntras aggressivt att komma och festa med dem. Då vi inte har nåt bättre för oss eller nånstans att placera bilen så låter det som en perfekt idé. Det slutar med en kalasfest med diverse intressanta konversationer, nattliga strandpromenader och sovplats på deras garageuppfart.

PB laddad inför en runda mini-fuzzball

Nattliga strandpromenader

Efter en kalasfest så vaknar vi upp bakis på nyårsafton och placerar vi bilen på en liten parkering där vi tror att vi kan klara oss bra under den kommande natten och tillhörande firande.

Dagen spenderas, som sig bör på nyårsafton, på stranden.

Efter dagens avslappnande häng så lagade vi själva vår första riktigt rejäla och trevliga middag. Nyårsmiddag så att säga. De innan hade primärt bestått av korv, bönor och pasta.

PB och jag själv börjar bli uppspelta

Gott blev det

Det som skedde därefter är dock av mycket större intresse. Den enligt egen utsago oövervinnlige David 'PB' Andersson förlorade en disktävling. Detta var något som han tog väldigt dåligt och som vi andra inte var sena att utnyttja så mycket som möjligt.

Den efterföljande disktävlingsvideon

Senare på nyårsnatten blev det holabalo.

Denna charmerande och gästvänliga man jämförde objektivt PBs mustache med min och Nervous Guys. Se videon nedan.

Matt med tillhörande flickvän Charlie var med på festligheterna

Den här roliga grabben var också med

En sista nattlig vandring till toaletten sent in på morgonkvisten. Antagligen det första toalettbesöket 2011 för oss båda.

Efter nyårsfirande bar det av tillbaka till Wellington och en kort vila innan jobbet drog igång igen för mig. Kan meddela att det var måttligt irriterande att gå upp varje morgonen och klättra över två grabbar som bara fortsätter att sova. Titt som tätt vaknar nån av dem till en sekund och yttrar spydigt hur de nog tar stranden under dagen när jag är på kontoret.

Oriental Bay

Joe vid Oriental Bay

Wellington är en väldigt musikals stad och när man promenerar igenom den så stöter man på live musik från alla håll och kanter

En gammal grabb från Rudbecksskolan, Staffan Uneståhl, som har hoppat fallskärm i Christchurch ett tag svängde förbi för en kortvisit också.

Staffan placerad ensam i mittenraden

Detta besök ledde till ännu en härjkantad utgång

The Megatron

Calum Barr, en mycket trevlig skotsk grabb beväpnad med ett berömt ravefinger hängde med på efterfest. Titt som tätt lassar vi över sms med intressanta electro sets i området till varandra.

Inom kort så fick vi mer svenskt finbesök i form av Jonas Angermund. Eftersom det nu har bott sammanlagt 6 svenskar under en längre period var hos mig och jag har haft 5 till på besök så har mina kollegar döpt om mitt rum till "A Swedish Refugee Centre"

Jonas

Efter att Jonas hade varit här några dagar var det dags för Nervous Guys att åka hem till Sverige och kort därpå PB till Australien. Detta ledde till att vi körde en avskedsmiddag på Nya Zeelands kändaste restaurang, Matterhorn. En bonus är att jag känner två av kockarna vilket ledde till lite extra bonusar.

Chris, undertecknad, Joe, Nervous Guy, PB och Jonas på Matterhorn

Maten smakade bra. Lamm för min del.

En annan huvudrätt

Dessert

Efter middagen kilade vi hem till mig för förfest. Detta ledde även till att några av oss bytte om, mig inklusive, då vi kände oss överklädda inför kvällens slutdestination.

Drickspel under den sista förfesten som hel grupp

Den sista förfesten som hel grupp innan avresa

PB var framme med filmkameran och fångade Nervous Guys avslutningsord hans sista kväll i landet.

Charlie och Nervous Guy

Jonas och PB

Den inför besökt speciellt införskaffade bäddsoffan såg ut som nedan efter den här kvällen. Den hade gått sönder en del innan med fick nådastöten den här kvällen i en fantastisk brottningsmatch.

En våldtagen bäddsoffa

PB sov gott ändå

Nedan är en video med det bästa kalsonggreppet jag har sett live med egna ögon. Bakgrundshistorien är att Nervous Guy går och lägger sig "först" (var riktigt sent med tanke på att han skall flyga morgnen efter men tidigt jämfört med några av oss andra), följt av PB och sedan droppar de Engelska och Nyzeeländska grabbarna av också. Undertecknad och Jonas stannar uppe 1-2 timmar till och snackar i vardagsrummet/köket. När vi sedan tar beslutet att hoppa till kojs finner vi de andra två svenskarna i en väldigt emotionell och intim position i den halvtrasiga bäddsoffan. Vi attackgarvar en stund vilket leder till att de vaknar. Vi minns som grupp inte exakt varför men detta uppvaknande leder att Jonas idé att spruta raklödder på PB. Något som starkt uppmuntras. Vänligen notera också Nervous Guys despreata försök att reparera bäddsoffan medan fighten pågår. Detta är starten på en fantastisk show.

Jag ber i förväg om ursäkt för det mobbningsliknande och berusade beteendet. Årets video hittills.

Efter Nervous Guys hemresa så stack vi dagen efter på en gratiskonsert i den Botaniska Trädgården. På menyn stod det 50-talsrock.

Redo för promenaden till trädgården

Familjestämning

Jag tror bestämt det var allt för denna gången. Med detta monsterinlägg hoppas jag på att komma tillbaka till en mer regelbunden publicering av inlägg.

Tack och bock // Mr Party

Efter flytten från Bäck

söndag 30 januari 2011

Hemkommen

torsdag 27 januari 2011

Hitchhiking competition

tisdag 25 januari 2011

Tävling

torsdag 20 januari 2011

Kanske det största monstret hittils

Bloggarkiv

Om mig